RÖKGASRENING
Modern avfallsförbränning fick sitt genombrott under 1960- och 1970-talen. Utsläppskrav till luft kom ganska snabbt på anläggningarna, vilket i sin tur ledde till stora investeringar i mycket avancerad rökgasreningsteknik för att minimera skador på vår omgivande miljö. De reningsmetoder som finns idag är flera, där kalkprodukter ingår i merparten av dem och kan i huvudsak delas in i tre reningsmetoder; torr, våttorr och våt.
Torr metod
Kalk tillsätts rökgaserna antingen i eldstaden eller i rökgaskanalen. Rökgaserna är då fuktade och nedkylda genom vatteninsprutning och förångning. Därefter tillsätts släckt kalk, Ca(OH)2, i torr form till rökgaserna. Kalken binder då sura komponenter som HCl, HF, SO2 och SO3. Genom detta bildas en torr produkt som är blandad med flygaska.
|
|
Avskiljning av denna sker i efterföljande slangfilter. Om avfall förbränns i en fluidiserad bädd kan man tillsätta kalken genom separat inmatning, då i oförädlad form som antingen kalksten, CaCO3 eller dolomit, CaMg(CO3)2.
Våttorr metod
I en reaktor sprayas rökgaserna med en slurry bestående av kalk uppblandad med vatten. Slurryn torkar samtidigt som den reagerar med de sura komponenterna i rökgaserna. Partiklarna i rökgaserna avskiljs bäst i slangfilter. För denna teknik kan antingen bränd kalk eller släckt kalk användas. Effektivaste utnyttjandet av kalken blir dock om man använder en bränd kalk och släcker den på plats.
Våta metoder
En våt metod innebär att rökgaserna tvättas med vatten i en fyllkroppskolonn alternativt i en skrubber.
I den andra våta reningsmetoden kyls rökgasen så långt att vattenångan övergår från gasfas till vätskefas. Denna vätskefas eller kondensat, innehåller en mängd föroreningar och måste därför renas innan den släpps ut.
Kalk används i reningen för att neutralisera kondensatet. Därefter fälls föroreningarna med ett flockningsmedel som sedan tas om hand. Genom tillsatts av kalk och aktivt kol drivs avskiljningen av dioxiner, kvicksilver och svaveldioxider långt. |
